Flyttstrul...
I lördags kom flyttbilen och glad i hågen som jag var så hälsade jag käckt på gubbarna och de ville först "reka" lite och se hur de skulle planera packningen....första frågan: "ska allt det här med?" Lite smått orolig blev jag och svarade att "ja tycker ni att det är mycket?" gubbarna tittade på varandra och sa i kör "JA!! det hade vi inte räknat med!" Till saken hör att jag pratade med deras chef i onsdags och han fick alla uppgifter på vad jag hade.
"Jaha ja vi kör väl fram bilen och ser vad vi får plats med" Mina nerver var redan då utanför min kropp och jag kände att den här dagen blir väldigt lååång. När de hade kört ner bilen och öppnat upp så var det redan möbler och kartonger fyllt till mer än en tredjedel i bilen och det skulle upp till Norrland också. Tony den yngre av gubbarna började ringa till chefen och deras kommunikation hade väl inte riktigt fungerat kan man säga. "Lugna ner dig Lisa jag har ufört mirakel förr" sa Tony med en kraftig göteborsdialekt. De hade kört från västkusten kl 2 på natten direkt upp till mig och var väl inte direkt glada när de insåg att det här blir en tuff match.
Den första timmen sprang jag mest omkring och virrade och munnen gick i ett...till saken hör ju också att hon som flyttar in efter mig har hantverkare som springer runt och fixar badrummet samtidigt och i lördags så sågade de ut för att få dit ett fönster...ett jäkla liv med andra ord. Så när Jessica Mertins och hennes Niklas kom förbi och tog med mig hem till dem på fika så tyckte jag mig se ett lättat uttryck i gubbarnas ögon och Tony sa "det är bra om ni tar med henne för hon behöver lugnas ner". Jag kunde nästan se dem utföra en glädjedans när jag hade lättat därifrån :-)
Efter 2 timmar ringde de ner mig och ville göra en deal...hjälp! vad kunde det vara? De hade några möbler som de ville att jag skulle lämna och som kompensation så skulle de dra av en summa på flyttbetalningen. Vi gjorde en deal och Tony utförde ett mirakel allt annat kom med! Jag vill verkligen ge gubbarna en eloge för de var glada och skojfriska trots att de hade räknat med 1 timmes packning men det tog mer än 5 timmar! Det kan inte heller varit lätt att ha en hysterisk kärring som springer omkring och tjattrar hela tiden.
På söndagseftermiddagen så anlände flyttlasset till det nya huset uppe i Vilhelmina och Micke, min fina lapp, tog emot det och ingenting var trasigt vad vi vet än för vi får ju inte börja packa upp förrän den 3:e när huset blir vårt.
Fortsättning följer....
"Jaha ja vi kör väl fram bilen och ser vad vi får plats med" Mina nerver var redan då utanför min kropp och jag kände att den här dagen blir väldigt lååång. När de hade kört ner bilen och öppnat upp så var det redan möbler och kartonger fyllt till mer än en tredjedel i bilen och det skulle upp till Norrland också. Tony den yngre av gubbarna började ringa till chefen och deras kommunikation hade väl inte riktigt fungerat kan man säga. "Lugna ner dig Lisa jag har ufört mirakel förr" sa Tony med en kraftig göteborsdialekt. De hade kört från västkusten kl 2 på natten direkt upp till mig och var väl inte direkt glada när de insåg att det här blir en tuff match.
Den första timmen sprang jag mest omkring och virrade och munnen gick i ett...till saken hör ju också att hon som flyttar in efter mig har hantverkare som springer runt och fixar badrummet samtidigt och i lördags så sågade de ut för att få dit ett fönster...ett jäkla liv med andra ord. Så när Jessica Mertins och hennes Niklas kom förbi och tog med mig hem till dem på fika så tyckte jag mig se ett lättat uttryck i gubbarnas ögon och Tony sa "det är bra om ni tar med henne för hon behöver lugnas ner". Jag kunde nästan se dem utföra en glädjedans när jag hade lättat därifrån :-)
Efter 2 timmar ringde de ner mig och ville göra en deal...hjälp! vad kunde det vara? De hade några möbler som de ville att jag skulle lämna och som kompensation så skulle de dra av en summa på flyttbetalningen. Vi gjorde en deal och Tony utförde ett mirakel allt annat kom med! Jag vill verkligen ge gubbarna en eloge för de var glada och skojfriska trots att de hade räknat med 1 timmes packning men det tog mer än 5 timmar! Det kan inte heller varit lätt att ha en hysterisk kärring som springer omkring och tjattrar hela tiden.
På söndagseftermiddagen så anlände flyttlasset till det nya huset uppe i Vilhelmina och Micke, min fina lapp, tog emot det och ingenting var trasigt vad vi vet än för vi får ju inte börja packa upp förrän den 3:e när huset blir vårt.
Fortsättning följer....
Kommentarer
Trackback
