.

Den berömda väggen har jag typ gått in i men är på väg tillbaka nu med nya krafter fast det går ju inte direkt på en kvart utan man får ta en dag i taget...det är väl inte så konstigt att allt hinner i kapp en till slut när man gjort en helomvändning och brutit upp från storstadslivet. Att ha sina döttrar och världens sötaste Neo plus sina vänner på 70 mils avstånd är väl inte det lättaste men det är det beslutet jag får leva med och missupptatta mig inte för jag är så lycklig över att ha träffat mannen i mitt liv och att vara älskad av honom är värt så otroligt mycket.

Nu har perioden kommit när han är borta mycket och jobbar men igår fick jag blommor sända till mig.....



...per sms! De kom när jag som allra mest behövde dem...tack!

Jag vet precis hur han tänker när han läser det här...typ..."fan nu tror folk att jag är en fjolla"  men min älskade lapp...de vet att du är en macho macho man....;-) de har väl sett tv-reklamen om norrlänningar....

Apropå fördomar så finns det väl ingen som är helt fördomsfri....mina fördomar om norrlänningar har väl till en viss del besannats och det är ju det att de har otroligt mycket fördomar om 08:or, som de kallar alla söder om Uppsala....men jag har upptäckt att det mest är av rädsla för förändringar som skapar detta...som norrlänning vill man ha trygghet med lugn och ro...jo men visst så är det...men visar man ödmjukhet och är lite försiktig så börjar det lossna lite...tack gode gud att jag har ett jobb där jag får träffa många härliga människor!

Jag tackar även tekniken som gör det möjligt att kunna ha en "närkontakt" med mina barn i Fjollträsk...genom webkamera så kan jag prata och se dem...jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när Neo och jag "pratar" för han pussar och kramar datorn...sen går han bakom den och letar efter mig....samtidigt som det är hur gulligt som helst så vill man bara gråta när han tittar undrande bakom datorn och upptäcker att mormor inte är där....



Världens goaste unge!

Lappen min lämnade mig några dagar uppe i Klimpfjäll för att "hitta mig själv" och få lite lugn och ro och vid den här tiden på året så är man bra ensam däruppe men jag var inte rädd en enda sekund utan det var verkligen helt underbart....en morgon gick jag iväg med Jack för en promenad och fann....



...ett troll (som Jack pissade på) vid en stig som gick in i skogen...jag fortsatte att gå och började höra ett ljud som jag följde....det som mötte mig var något helt fantastiskt som inte går att återge på bild riktigt men det blev min lilla oas där alla känslor bara vällde fram...









Jag vet att det finns ännu vackrare ställen häruppe och lappen min kommer att visa mig ännu fler fantastiska platser men den här kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta...jag hittade den på egen hand när jag verkligen hade behov av det....

Kommer med mer stories för ni ska inte få allt på en gång.

Jag kan väl förbereda er att snart kommer Lappliza till storstan så det är bara att antingen fly staden eller rulla ut röda mattan ;-)

Puss och kram