.

Nog för att jag brukar vara med om prövningar men det här var inte sjysst av han däruppe...bröllopsresan blev inte som vi tänkt oss men vad gör väl det när man är kär....

De första tre dagarna in på resan blev vi sjuka båda två i influensan! Så vi tillbringade mer än hälften av tiden i sängen där vi i och för sig hörde hemma nygifta som vi är men det hade varit roligare att vara frisk!

Väl hemma i Sverige övernattade vi hos min bror Thony och hans kvinna (och blivande fru hoppas jag) Ida.

Vi hade ju en del julklappar att köpa så sjuka och eländiga som vi var begav det sig ut i mellandagsrean men när vi stod på Mediamarket så fick jag en hostattack och fick svårt at andas så det var bara att bege sig till Huddinge sjukhus för att bli undersökt, där det ingick en lungröntgen. Nåväl medans vi satt och väntade på svaret  så kommenterade Micke att det var ju som att komma utomlands, vi kände oss som de enda svenskarna där för ingen talade ju svenska. På vägen till röntgen hade han noterat att hela vägen bort dit så var det målade kameler på väggarna....och det blev ju en skrattattack vilket inte förbättrade min hosta.

Saken är ju den att jag är ju van med invandrare eftersom jag kommer från Stockholms södra förorter men häruppe i Vilhelmina där de tagit emot typ 200 flyktingar får de panik....för det kryllar av dem....tänk så relativt allt är...

Lagom till det var dags att börja jobba, den 7:e januari så blev jag friskt...ok det går väl att diskutera ;-)

Annars är det bra häruppe och Robin börjar trivas bättre och bättre för varje dag och de verkar att ha accepterat honom nu oxå...som han sa till mig när vi skulle tillbaka hit upp..."mamma, jag tänker ha en lägre profil när jag kommer upp igen...inte vara så kaxig" det var klokt sagt tycker jag och det funkade!

Själv har jag det skoj med mina kunder och häromdagen sa jag till en att han var en gammal hamster...vilket fick mina kolleger att vika sig av skratt....tyckte inte att jag var riktigt klok...och chefen höll på att baxna...men vaddå! sitter han och håller inne på sina papper så kan inte jag göra mitt jobb...så JA då är han väl en gammal hamster....dagen efter kom han in och jag fick en kram....se där jag kan faktiskt ta folk på rätt sätt...:-)

Som ni ser så har jag börjat vakna nu men det tog ca 1 år...

Jag ska bli bättre på att blogga det är mitt nyårslöfte och efter påtryckningar så förstår jag att bloggen blir läst så jag lovar att bli bättre....

Puss och kram på er och tack så hemskt mycket för alla gratulationer och lyckönskningar, de värmer!
Tänk att det ska Stockholmare till att känna glädje för andra...ok en och annan norrlänning har oxå grattat med hela hjärtat.

Lovade att komma med lite fler bilder från bröllopet men jag väntar fortfarande på fler bilder men håll tillgodo ändå.

Ps. till mina döttrar vill jag säga att ni finns i mina tankar varje dag och jag älskar och saknar er massor, jag vet att det känns svårt ibland men jag finns alltid här för er!



Såhär nära måste vi stå för att kunna se varandra...vissa ålderstecken börjar sätta sig in
typ...



Ser ni greppet om min hals....haha han vill visa att han är mannen i huset...men NOT!
Men jag låter honom tro det så behåller han sin manlighet och den vill jag ju ha..grrrr!