Vardagen är här igen...
Efter alla helger så har vardagen även kommit till mig ..Micke åkte till Tärnaby för att jobba och jag återgår till mina hemmafrusysslor...städa, tvätta, rasta hunden, ligga på soffan och äta praliner med en fett tjock kärleksroman i handen där jag drömmer mig bort till nåt exotiskt ställe i ett varmt land...låter jag uttråkad? Inte meningen men nu börjar jag sakna att ha nåt att göra dvs arbeta och träffa människor. Visst kan det vara skönt att få varva ner lite och bara vara ledig men jag är ju inte en sån person utan vill ha ett socialt liv och utvecklas men det kommer nog snart att lösa sig hoppas jag men jag har inte hört något ännu från jobbet jag sökte så det är bara att göra det bästa av situationen. Har faktiskt tänkt börja ta upp min spanska igen och börja plugga det på distans eller så blir det något annat vi får väl se.
Robin börjar i byskolan här i Malgovik imorgon (tisdag) och jag håller verkligen tummarna för att det ska gå bra och det gör det säkert. Det ska vara en bra lärare och de är 12 barn i klassen så det blir ju lugnt och skönt, kanske lite för lugnt för honom i början men jag tror det blir bra för honom eftersom han har lite koncentrationssvårigheter.
För övrigt så börjar han bli ganska rastlös nu och längtar till Salem men det beror nog mycket på att han inte hunnit få kompisar ännu och att fotbollen inte har börjat. Det är mycket nytt för honom häruppe och bara det att han ska vänja sig med en storfamilj och alla nya gemensamma regler och rutiner som ska följas kan ibland bli för mycket för honom. Det är inte helt konfliktsfritt att slå ihop två familjer och få till en dräglig tillvaro men fan den som ger sig. Undrar om det finns nån sorts handbok för hur man ska hantera vissa problem som kan uppstå? Jag får väl skriva en själv om ett par år när jag gått igenom allt och fått lite perspektiv...ja jäklar det ska jag göra!
Inget inlägg utan nåt drama så i förrgår så var Micke och jag ute med skotern igen...det var mörkt ute (blir det vid 3) och mitt i skogen några kilometer hemifrån så la bara skotern av! Det var becksvart och ingen ficklampa hade vi, tur nog så hade Micke mobilen med sig men den avger ju inte så mycket lyse så inget såg vi heller. Skuggorna tornade upp sig runt oss och jag tyckte att det rörde sig bland träden hela tiden..tänkte på björnar igen men de sover ju hm...efter ett par samtal så fick vi tag i försäljaren och han kom med små förslag och efter ett tag sa han att det enda han kunde tänka sig var att nödstoppen hade åkt ut...det hade den! Vad dum man kände sig och Micke sa att Stockholmare ska inte ha skoter och det kanske stämmer.
Imorgon kommer min dotter Sandra och barnbarnet Neo med flyget hit och det ska bli så himla roligt, de stannar en vecka så då ska jag få gosa med världens gulligaste bebis som hunnit bli 5 månader.
Nä nu måste jag städa lite till och plocka undan pralinerna och romanen för att tas fram om en vecka :-)
See ya!
Robin börjar i byskolan här i Malgovik imorgon (tisdag) och jag håller verkligen tummarna för att det ska gå bra och det gör det säkert. Det ska vara en bra lärare och de är 12 barn i klassen så det blir ju lugnt och skönt, kanske lite för lugnt för honom i början men jag tror det blir bra för honom eftersom han har lite koncentrationssvårigheter.
För övrigt så börjar han bli ganska rastlös nu och längtar till Salem men det beror nog mycket på att han inte hunnit få kompisar ännu och att fotbollen inte har börjat. Det är mycket nytt för honom häruppe och bara det att han ska vänja sig med en storfamilj och alla nya gemensamma regler och rutiner som ska följas kan ibland bli för mycket för honom. Det är inte helt konfliktsfritt att slå ihop två familjer och få till en dräglig tillvaro men fan den som ger sig. Undrar om det finns nån sorts handbok för hur man ska hantera vissa problem som kan uppstå? Jag får väl skriva en själv om ett par år när jag gått igenom allt och fått lite perspektiv...ja jäklar det ska jag göra!
Inget inlägg utan nåt drama så i förrgår så var Micke och jag ute med skotern igen...det var mörkt ute (blir det vid 3) och mitt i skogen några kilometer hemifrån så la bara skotern av! Det var becksvart och ingen ficklampa hade vi, tur nog så hade Micke mobilen med sig men den avger ju inte så mycket lyse så inget såg vi heller. Skuggorna tornade upp sig runt oss och jag tyckte att det rörde sig bland träden hela tiden..tänkte på björnar igen men de sover ju hm...efter ett par samtal så fick vi tag i försäljaren och han kom med små förslag och efter ett tag sa han att det enda han kunde tänka sig var att nödstoppen hade åkt ut...det hade den! Vad dum man kände sig och Micke sa att Stockholmare ska inte ha skoter och det kanske stämmer.
Imorgon kommer min dotter Sandra och barnbarnet Neo med flyget hit och det ska bli så himla roligt, de stannar en vecka så då ska jag få gosa med världens gulligaste bebis som hunnit bli 5 månader.
Nä nu måste jag städa lite till och plocka undan pralinerna och romanen för att tas fram om en vecka :-)
See ya!
Senaste nytt från Lappland
Binnie och Fredrik på besök i Vilhelmina
Det var ett tag sen jag skrev men jag har varit lite busy liksom....den första julen i Norrland har firats och den var vit och fin. Det kom två tomtar med solglasögon och hade en hel del humor så man fick sig ett och annat skratt, norrlänningarna har mycket humor har jag upptäckt och det passar ju mig alldeles utmärkt. Tomten kom med en laptop till mig men jag hade inte hunnit köpa något till honom men han har ju fått mig hit upp och det kan man väl räkna som en sorts julklapp, eller? Lite jobbigt var det att gå med på att barnens mor skulle fira julen med oss men hon och jag träffades och pratade om det innan och jag fick förklara varför det kändes olustigt och det kändes ganska skönt. Men lite känsla av "Tomten är far till alla barnen" var det ju :-)
På fredagen efter jul var vi och handlade på Sportringen men jag tyckte att Micke hade lite väl bråttom därifrån för att handla på ICA och jag blev nästan lite sur på honom för jag vill inte bli stressad jag har ju liksom fått lite Norrlandslugn över mig (NOT!) men vi for iväg till ICA och vid grönsaksdisken la någon en hand på min axel och jag tittade upp och vem stod där om inte storstadsbruttan och den som hatar kyla och snö...BINNIE..min skönsjungande dotter!! Tårarna föll som rena Niagarafallet och det pratas nog om den lipande stockholmskan fortfarande kan jag tro. Hon och hennes kille Fredrik hade rest hela vägen upp för att stanna i ett dygn eftersom de inte kunde ha bilen längre. Men jag kan säga att det kunde ha slutat i katastrof för Micke fick ju ha lite hemliga samtal med henne och givetvis så blev jag väldigt misstänksam och när han gick in i vårt sovrum och stängde igen dörren när han såg att jag kom i närheten...och självklart trodde ju Lisa "dramaqueen" Andersson att det var nån hemlig affär på gång...man kan ju säga att jag är lite smålabil emellanåt pga av allt som hänt och händer i mitt nya liv men allt slutade ju gott.
Nyårsafton firade vi med ambitionen att det skulle vara galatema men ingen hade slips, frack eller galablåsa men med lite fantasi så grejade vi biffen och det kändes nästan som att vara på nobelmiddag...tror knugen skulle vara lite avis faktiskt. Vid tolvslaget stod vi nere på isen och såg alla fyrverkerier runt om oss och det är flera mil bort man ser det var en magisk känsla kan jag lova!
Micke, Robin och jag tog en tur med skotern till Vilhelmina city (1,5 mil) häromdagen men Robin och jag har inte lärt oss ännu att klä oss rätt så vi höll på att frysa ihjäl..när vi kom fram så fick André (Mickes äldsta) hämta Robin och köra hem honom och jag fick köpa lite extra kläder på OK/Q8 för att kunna fara hem igen men när vi nästan var framme bad jag Micke att stanna för det gjorde ont på snoken...när han fick se den såg jag lite oro i blicken och han sa att min näsa var alldeles vit...det var tydligen inte bra! Vi kom hem och då blev den jätteröd...jag fick panik och såg framför mig att den skulle vara svartblå på morgonen och det behövdes en ampution av den och att jag skulle se ut som Michael Jackson..dramaqueen var i farten igen! Givetvis klarade jag mig utan att behöva amputera men jag får nog stå ut med en rödnäsa för alltid och får utstå att alla kallar mig Lisa rödnos....
Nä nu sparar jag lite drama till nästa gång....see ya!
Det spökar...
Klockan 4 imorse vaknade jag ett konstigt ljud och gnissel..gick ut i hallen och ytterdörren var helt öppen! Jack tittade på mig från farstubron och jag fick panik helt enkelt...började springa omkring i huset tittade under alla sängar och möjliga gömställen för någon otäck varelse..kollade även i skafferiet..ja jag vet men jag var livrädd.
Efter någon timme när jag lugnat ner mig så förstod jag att dörren måste ha blåst upp av stormvindarna ute och de säger ju att man inte ska låsa dörren här förutom på sommaren när turisterna från fjollträsk kommer förbi....men hädanefter tänker då den här rädda nollåttan låsa dörren det är en sak som är säker!
På förmiddagen tänkte jag ta bilen och fara iväg på en liten tur så jag packade in Jack i bilen men int gick den igång! Nån (vem?) hade låtit sätesvärmaren vara på över natten så den ville inte gå igång..jaha det var bara att snällt gå in igen och det var en sån där dag då man vill borra in huvudet i kudden och inte vakna förrän nästa dag visar sitt glada tryne...allt bara gick fel!
Höll på att slå ihjäl mig ute också för här är det varmt och väldigt halt ute eftersom det börjat töa vilket är ovanligt för årstiden men jag tog mig upp till brevlådan och stötte på gubben Lars och vi presenterade oss för varandra och stod och pratade ett tag men när jag skulle gå sa han: " Ja nu har jag ställt mina frågor och fått svar på alla så nu är jag nöjd" ...ja stackars karl han ställde inte många frågor men fick väldigt lååånga svar, jag var ju så pratsjuk :-) så nu går han väl omvägar när han ser mig i fortsättningen stackarn.
Bilproblemet löste sig också på kvällskvisten för grannen Johan hämtade sin batteriladdare och fixade biffen...han gick även och hämtade sandhinken så att jag skulle komma upp för backen som var rena isbanan.Tack gode gud för lapparna och deras vänlighet! Nu fick jag både bilen fixad och snacka av mig så det blev ju en bra dag till slut...halleluja!
Nä nu är det dags att lägga sig med händerna på täcket...Micke kommer ju inte hem förrän imorgon...natti natti!
Efter någon timme när jag lugnat ner mig så förstod jag att dörren måste ha blåst upp av stormvindarna ute och de säger ju att man inte ska låsa dörren här förutom på sommaren när turisterna från fjollträsk kommer förbi....men hädanefter tänker då den här rädda nollåttan låsa dörren det är en sak som är säker!
På förmiddagen tänkte jag ta bilen och fara iväg på en liten tur så jag packade in Jack i bilen men int gick den igång! Nån (vem?) hade låtit sätesvärmaren vara på över natten så den ville inte gå igång..jaha det var bara att snällt gå in igen och det var en sån där dag då man vill borra in huvudet i kudden och inte vakna förrän nästa dag visar sitt glada tryne...allt bara gick fel!
Höll på att slå ihjäl mig ute också för här är det varmt och väldigt halt ute eftersom det börjat töa vilket är ovanligt för årstiden men jag tog mig upp till brevlådan och stötte på gubben Lars och vi presenterade oss för varandra och stod och pratade ett tag men när jag skulle gå sa han: " Ja nu har jag ställt mina frågor och fått svar på alla så nu är jag nöjd" ...ja stackars karl han ställde inte många frågor men fick väldigt lååånga svar, jag var ju så pratsjuk :-) så nu går han väl omvägar när han ser mig i fortsättningen stackarn.
Bilproblemet löste sig också på kvällskvisten för grannen Johan hämtade sin batteriladdare och fixade biffen...han gick även och hämtade sandhinken så att jag skulle komma upp för backen som var rena isbanan.Tack gode gud för lapparna och deras vänlighet! Nu fick jag både bilen fixad och snacka av mig så det blev ju en bra dag till slut...halleluja!
Nä nu är det dags att lägga sig med händerna på täcket...Micke kommer ju inte hem förrän imorgon...natti natti!
Björnen sover...
Häruppe går livet sin gilla gång...jag trallar på som hemmafru och gör väl inte mycket annat än tar hand om Jack och fixar lite för att få lite ordning. Micke fick ju jobb i Tärnaby så han är borta mån - tors varje vecka. Lite ensamt blir det men vafan man ska ju känna på livet lite eller hur? Allt ska ju inte vara en dans på rosor som det har varit hittills....
I helgen köpte vi en skoter och det är ju en rolig leksak förutom att jag höll på att köra rätt in i ett träd det första försöket...Micke blev nog lite rädd där han satt på bönpallen men jag fick en liten skrattattack..killar är ju så himla lättskrämda tycker jag :-)
Idag åkte jag in i skogen på en skoterled och helt plötsligt fick jag en känsla av att jag skulle möta på en björn men den ligger väl i ide nu hoppas jag...men den kan ju ha blivit väckt av mig och då vara skitsur...nä nu oroar jag mig nog i onödan tror jag.
Robin går ju i skolan men hamnade i en strulig klass och vi försöker få honom att byta till den här byskolan men han är inte så sugen på det men det skulle vara en fördel för honom bla får han ju lite kompisar här där vi bor.
Efter jul så sätter väl fotbollen i gång och då blir det lite roligare för honom för det är ju nåt han brinner för.
Idag var jag på intervju och jag hoppas att det gick bra, det var jättetrevliga människor som jobbade där och ett och annat skratt rungades av. Får väl svar efter nyår på hur det blir med det jobbet.
Fick ett samtal från vår försäkringssnubbe som ville att jag skulle skriva på några papper och jag fick en vägbeskrivning av honom: " 6:e huset på höger sida, det är rött med vita knutar på" ok jag hittade dit och det var till hans hem jag kom...pratade med honom och frugan och gjorde upp i köket...det är så det är här. Otroligt gästvänliga människor!
Nu hör jag snarkningar bakom mig...är Micke hemma? Nä det var ju bara Jack som är husse upp i dagen haha
See ya!
I helgen köpte vi en skoter och det är ju en rolig leksak förutom att jag höll på att köra rätt in i ett träd det första försöket...Micke blev nog lite rädd där han satt på bönpallen men jag fick en liten skrattattack..killar är ju så himla lättskrämda tycker jag :-)
Idag åkte jag in i skogen på en skoterled och helt plötsligt fick jag en känsla av att jag skulle möta på en björn men den ligger väl i ide nu hoppas jag...men den kan ju ha blivit väckt av mig och då vara skitsur...nä nu oroar jag mig nog i onödan tror jag.
Robin går ju i skolan men hamnade i en strulig klass och vi försöker få honom att byta till den här byskolan men han är inte så sugen på det men det skulle vara en fördel för honom bla får han ju lite kompisar här där vi bor.
Efter jul så sätter väl fotbollen i gång och då blir det lite roligare för honom för det är ju nåt han brinner för.
Idag var jag på intervju och jag hoppas att det gick bra, det var jättetrevliga människor som jobbade där och ett och annat skratt rungades av. Får väl svar efter nyår på hur det blir med det jobbet.
Fick ett samtal från vår försäkringssnubbe som ville att jag skulle skriva på några papper och jag fick en vägbeskrivning av honom: " 6:e huset på höger sida, det är rött med vita knutar på" ok jag hittade dit och det var till hans hem jag kom...pratade med honom och frugan och gjorde upp i köket...det är så det är här. Otroligt gästvänliga människor!
Nu hör jag snarkningar bakom mig...är Micke hemma? Nä det var ju bara Jack som är husse upp i dagen haha
See ya!
I´m back and I´ve got Jack...
Se så glad Jack ser ut efter att jag rev av en låt för honom
ÄNTLIGEN! som min största idol Gert Fylking skulle ha sagt...är jag tillbaka på bloggen! Nu kan alla mina fans i Sverige andas ut haha...nu tror ni att jag fått storhetsvansinne men icke! Jag är fortfarande den ödmjuka tjejen som lämnade Stockholm men man har ju inte så mycket för sig så man sitter ju och dagdrömmer lite och idag kände jag mig lite som Madonna faktiskt tro det eller ej men så var det...jag dansade runt lite i min ensamhet och sjöng "Like a virgin" med dammsugarslangen som mikrofon men fick sluta ganska omgående för lille Jack började yla så det var bara att lägga ner, inte vet jag om han tyckte jag sjöng falskt eller så gillar han helt enkelt inte Madonna.
Jaja nu undrar ni kanske hur veckan har varit och då säger jag bara att det har inte hänt så mycket förutom att vi kommit in i huset och börjat fixa ordning lite men jag hade lite för mycket saker med mig och det finns alldeles för lite förrådsutrymme så vad vi ska göra med Mickes saker vet jag inte men det löser sig nog. Jag har en vännina vars man fick med sig endast en vas när de skulle bygga bo men riktigt så illa ska det väl inte bli här..tror jag :-)
Vi har ju fått vår lilla labradorvalp som heter Jack och det är ju han som upptar hela min tid just nu och det är ju som att ha en bebis igen på gamla dar. Det är ju skönt att man får vara ute mycket och röra på sig när man har hund speciellt igår när det var -24 grader ute och jag kände näshåren frysa till is så fort jag stack ut huvudet i den friska luften, så nu är det bara att införskaffa en nästrimmer fortast möjligt för det gjorde jäkligt ont att försöka rycka ut dem med pincett...
Nä nu måste jag gå och lägga mig med händerna på täcket för en god natts sömn behöver man när man ska gå upp tidigt och ta hand om en "bebis"..natti natti
Den som väntar på något gott...
Nu har den yngsta dottern hackat sig in på bloggen för att meddela alla läsare om att mammas internet inte har fungerat, därför är bloggen inte uppdaterad på ett tag. Håll tummarna för att det sätter igång och fungerar snart så vi kan fortsätta följa norrlandsäventyret...
Saknar mina döttrar...
Det är otroligt härligt att vara häruppe med en underbar natur och otroligt vänliga människor men självklart känner jag saknaden efter Sandra, Binnie och världens goaste barnbarn Neo. Jag vet ju att de är glada för min skull men man får lite dåligt samvete att ha stuckit ifrån dem men jag tog och bokade flygbiljetter till Sandra och Neo så nu är det bestämt att de kommer andra veckan i januari! Jag ska försöka få Binnie hit och det är inte det allra lättaste för hon är ju en storstadsbrud som hatar snö och kyla :-) det är ju lite svårt att lura henne och säga att det är varmt och skönt häruppe och en storstadspuls för hon är ju inte direkt lättlurad haha.
Tror nog att jag får försöka med något annat...hm får väl dra till med att Justin Timberlake har konsert häruppe eller nåt...tror inte det funkar med att säga att Curt-Jörgens kommer hit och spelar :-)
Ska nog klura ut nåt!
Jag var i huset igår och fixade lite och tänkte kolla om jag fått nån post, brevlådorna sitter ju samlade på ett ställe som de brukar göra på landet, men det fanns ingen brevlåda utan den var bortplockad! Så gör man här, man tar alltså med sig sin brevlåda när man flyttar..helt otroligt! Så det är bara att fara ner på "stan" och fixa en snabbt som ögat men det kan ju vara rätt skönt att slippa räkningarna ett tag.
Jobb behöver man ju...
Jag har varit på arbetsförmedlingen och skrivit in mig...det är inte lätt nuförtiden med alla nya regler som gäller. Man skriver in sina meriter och kunskaper man bestitter och då matchas det mot lediga jobb som finns och man måste söka även om det är ett jobb som finns i Skåne. De flesta av de 208 jobben som matchade mig fanns i södra sverige och det kan faktiskt bli så att jag måste pendla på veckorna eller ta mitt pick och pack och flytta härifrån annars får jag ingen a-kassa. Imorgon ska jag träffa min handläggare så får vi se vad hon säger...känns lite tungt faktiskt men det ordnar sig säkert.
Innan jag åkte från Stockholm var jag ju på en intervju och i måndags ringde de och vi gick igenom mitt persontest som jag gjorde. Det är läskigt vad de kan utläsa ur ett sådant...det stämde väldigt bra på mig förutom några saker som jag fick förtydliga. Kände mig lite orolig efter det samtalet för jag kunde inte tyda om de tyckte det var bra eller inte men idag fick jag ett samtal från chefen här i Vilhelmina och de ville träffa mig om 2 veckor för att se vad jag är för liten filur...
Undrar om de är redo för mig häruppe :-)
Nya vändningar...
Nya huset i Malgovik
I lördags kom vi till "huset" och skulle småfixa lite, jag gick in i ena badrummet och tyckte att väggen såg lite konstig ut så Micke kom in och började pilla lite, inte på mig :-( , och då upptäckte han efter lite rivning av av väggen att det var fullt med svartmögel. Han reagerade direkt med klåda och halskänningar så det var bara att ringa upp gubben som vi skulle köpa av och tala om för honom att där gick det inte att bo. Vi avstyrde husköpet omedelbart. Men nu stod vi där med alla mina möbler i det huset och visste inte hur vi skulle göra, vi fick till söndagen på oss att få bort allt!!
Vad skulle vi göra nu? Vi stod och tittade ut genom köksfönstret med uppgivenhet i blicken och där stod ju grannens hus alldeles tomt och Micke tyckte vi skulle ringa dit och fråga vad de skulle ha för huset (det är inte så vanligt att det står tomma hus bara så där om ni tror det). Efter många om och men så hade vi ett nytt hus på söndagsmorgonen klart för inflytt. Vi ringde efter Mickes son André och flickvän Fannie så de körde från Umeå för att hjälpa till att tömma huset på söndagen. Daniel och Robin var oxå med som bärkraft.
Det är ett mycket mindre hus på endast 80 kvm med 3 sovrum så det blir lite trångt men det finns ett garage som sitter ihop med huset på 50 kvm som vi ska bygga om till bostadsdel. Jag får nu min efterlängtade kamin :-)
Ärligt talat är jag riktigt glad över att det blev det här huset istället för det är byggt -91 och nytapetserat precis i min smak.
Tjohaderittan vad det fortsätter hända grejer i mitt liv..det där med att få lite lugn och ro i Norrland kanske var lite överdrivet :-)
Norrlandslugnet har börjat infinna sig...
Vaknade i morse och skulle gå iväg på några ärenden, tittade på termometern och den stod på -18 grader...hu tänkte jag och riggade på mig riktigt mycket med kläder...kom ut och tyckte det var jättevarmt för att vara så kallt..gick ner till Mickes jobb och talade glatt om att " den här kylan fixar jag lätt det här känns ju inte som arton minusgrader" Micke och hans två jobbarkompisar tittade på varandra och undrade vad det var för litet ufo som hade landat på planeten Vilhelmina....det var ju bara -7 grader ute och jag hade tittat fel på termometern....nu kallas det stockholmsminus....
Micke frågade om jag skulle ringa ett samtal i dag som jag egentligen borde gjort men jag sa att jag inte hade hunnit jag hade ju haft lite annat och pysslat med (eller hur?!) han flinade åt mig och jag högg som en kobra och sa " du sa ju att jag skulle komma in i Norrlandslugnet"..."ja men du behöv väl för fan int dö" han tyckte att det hade gått lite för långt tror jag :-) själv tycker jag att man ska ta seden dit man kommer..
Micke frågade om jag skulle ringa ett samtal i dag som jag egentligen borde gjort men jag sa att jag inte hade hunnit jag hade ju haft lite annat och pysslat med (eller hur?!) han flinade åt mig och jag högg som en kobra och sa " du sa ju att jag skulle komma in i Norrlandslugnet"..."ja men du behöv väl för fan int dö" han tyckte att det hade gått lite för långt tror jag :-) själv tycker jag att man ska ta seden dit man kommer..
Första shoppingrundan...
Igår var det 20 minusgrader här så idag var det riktigt varmt med endast 10 minus! Vi tog bilen och for iväg till Östersund dit det endast är 23 mil till men det är ju bara ett stenkast i Norrlänningarnas mått mätt :-)
Lille Jack måste ju få lite saker typ säng och koppel, jag var ju inte så vidare glad över att Micke plockade ihop en påse grisöron till honom " vår lille vovve måste ju också få lite gott" löd hans ord...hujedamej stackars hund som måste snaska i sig såna tyckte jag men sa inget för vad vet jag om vad hundar tycker om men mitt ansiktsuttryck sa nog allt...
Robin har kommit in bra i klassen och han har skapat en ny trend i klassen " I stockhom har vi byxorna på halva röven"...." har man" sa de och sen så hade alla killarna det innan dagen var slut :-)
Jag vill verkligen tacka Jessica och hennes Niklas för det jobb de gör genom att "städa upp" efter mig när jag stack iväg från Salem och lämnade en del skräp efter mig i huset, tack för att ni finns!
Lille Jack måste ju få lite saker typ säng och koppel, jag var ju inte så vidare glad över att Micke plockade ihop en påse grisöron till honom " vår lille vovve måste ju också få lite gott" löd hans ord...hujedamej stackars hund som måste snaska i sig såna tyckte jag men sa inget för vad vet jag om vad hundar tycker om men mitt ansiktsuttryck sa nog allt...
Robin har kommit in bra i klassen och han har skapat en ny trend i klassen " I stockhom har vi byxorna på halva röven"...." har man" sa de och sen så hade alla killarna det innan dagen var slut :-)
Jag vill verkligen tacka Jessica och hennes Niklas för det jobb de gör genom att "städa upp" efter mig när jag stack iväg från Salem och lämnade en del skräp efter mig i huset, tack för att ni finns!
Vi har varit och tittat på huset
Malgomaj..till vänster bakom träden ligger vårt hus
Vi har varit och tittat på huset som ligger i Malgovik 1,5 mil utanför Vilhelmina tätort. Det är ca 300 invånare i byn och ligger vid en sjö som heter Malgomaj. Det är fullt med kartonger och möbler huller om buller i huset och det kliar i fingrarna för att få plocka upp allt men vi har ju inte tillgång dit förrän på måndag när vi har skrivit kontrakt.
Det är en hel del att renovera men det kommer att bli jättefint när det är klart!
Nu har Lappliza anlänt till Vilhelmina!
På måndagsmorgonen tog vi bussen från cityterminalen och vi ville komma tid för att få riktigt bra platser för det skulle ju ändå ta 11 timmar att resa och då vill man sitta riktigt bra. Efter att ha sagt hejdå till min dotter Binnie, där det fälldes några tårar, så gick vi in i bussen och där satte vi oss och fick riktiga kanonplatser! Tre personer satt då redan på bussen och när det bara var fem minuter kvar för avgång så frågade jag chauffören om det vi hade tagit fel på tid eftersom det var så få där men han sa: " Du, det blir bara ni fem och så har vi en som ska på i Kramfors" En måndag i november kanske det inte är så populärt att resa upp till lappland, bara en galen stockholmsbrutta som släpat med sig sin son för att bosätta sig där:-)
Resan gick bra förutom en tvärnit där vi nästan körde över en älg med sin kalv, en dam på bussen satt på toaletten då och hon kom ut blek i ansiktet och frågade vad som hade hänt, stackarn hon hade farit omkring därinne och jag kan riktigt se bilden framför mig.
Besviken över att inte en röd matta och blåsorkester mötte oss så blev vi desto gladare över att Micke och hans son Daniel välkomnade oss med en varm kram.
På tisdagen hälsade vi på i Robins nya skola och fick oss en rundvandring, det verkar vara en jättebra skola!
Det är 22 barn i klassen med 2 st utbildade lärare och en resurs..lite skillnad från skolorna i Sthlm. En av Robins lärare är mamma till Linda Isaksson.
Vi har pratat om hund så på kvällen var vi hos ett par som föder upp Labradorer och jag kan väl säga att jag inte varit 100% övertygad om att vi ska skaffa hund på en gång men när vi kom dit, Micke, jag och 3 barn så kom en av valparna direkt fram till mig och la sitt huvud i knät på mig och smörade på alla sätt den kunde komma på så smälte jag förstås! Så nu är vi hundägare till en 3 månaders gammal labbe vid namn Jack.
Som ni förstår så händer det mycket saker just nu och jag vet inte när jag ska hinna smälta allt....men roligt är det och jag har bara blivit väl mött vart jag än kommit, det är helt underbara människor som verkligen bryr sig och är ärligt intresserade.
Resan gick bra förutom en tvärnit där vi nästan körde över en älg med sin kalv, en dam på bussen satt på toaletten då och hon kom ut blek i ansiktet och frågade vad som hade hänt, stackarn hon hade farit omkring därinne och jag kan riktigt se bilden framför mig.
Besviken över att inte en röd matta och blåsorkester mötte oss så blev vi desto gladare över att Micke och hans son Daniel välkomnade oss med en varm kram.
På tisdagen hälsade vi på i Robins nya skola och fick oss en rundvandring, det verkar vara en jättebra skola!
Det är 22 barn i klassen med 2 st utbildade lärare och en resurs..lite skillnad från skolorna i Sthlm. En av Robins lärare är mamma till Linda Isaksson.
Vi har pratat om hund så på kvällen var vi hos ett par som föder upp Labradorer och jag kan väl säga att jag inte varit 100% övertygad om att vi ska skaffa hund på en gång men när vi kom dit, Micke, jag och 3 barn så kom en av valparna direkt fram till mig och la sitt huvud i knät på mig och smörade på alla sätt den kunde komma på så smälte jag förstås! Så nu är vi hundägare till en 3 månaders gammal labbe vid namn Jack.
Som ni förstår så händer det mycket saker just nu och jag vet inte när jag ska hinna smälta allt....men roligt är det och jag har bara blivit väl mött vart jag än kommit, det är helt underbara människor som verkligen bryr sig och är ärligt intresserade.
Flyttstrul...
I lördags kom flyttbilen och glad i hågen som jag var så hälsade jag käckt på gubbarna och de ville först "reka" lite och se hur de skulle planera packningen....första frågan: "ska allt det här med?" Lite smått orolig blev jag och svarade att "ja tycker ni att det är mycket?" gubbarna tittade på varandra och sa i kör "JA!! det hade vi inte räknat med!" Till saken hör att jag pratade med deras chef i onsdags och han fick alla uppgifter på vad jag hade.
"Jaha ja vi kör väl fram bilen och ser vad vi får plats med" Mina nerver var redan då utanför min kropp och jag kände att den här dagen blir väldigt lååång. När de hade kört ner bilen och öppnat upp så var det redan möbler och kartonger fyllt till mer än en tredjedel i bilen och det skulle upp till Norrland också. Tony den yngre av gubbarna började ringa till chefen och deras kommunikation hade väl inte riktigt fungerat kan man säga. "Lugna ner dig Lisa jag har ufört mirakel förr" sa Tony med en kraftig göteborsdialekt. De hade kört från västkusten kl 2 på natten direkt upp till mig och var väl inte direkt glada när de insåg att det här blir en tuff match.
Den första timmen sprang jag mest omkring och virrade och munnen gick i ett...till saken hör ju också att hon som flyttar in efter mig har hantverkare som springer runt och fixar badrummet samtidigt och i lördags så sågade de ut för att få dit ett fönster...ett jäkla liv med andra ord. Så när Jessica Mertins och hennes Niklas kom förbi och tog med mig hem till dem på fika så tyckte jag mig se ett lättat uttryck i gubbarnas ögon och Tony sa "det är bra om ni tar med henne för hon behöver lugnas ner". Jag kunde nästan se dem utföra en glädjedans när jag hade lättat därifrån :-)
Efter 2 timmar ringde de ner mig och ville göra en deal...hjälp! vad kunde det vara? De hade några möbler som de ville att jag skulle lämna och som kompensation så skulle de dra av en summa på flyttbetalningen. Vi gjorde en deal och Tony utförde ett mirakel allt annat kom med! Jag vill verkligen ge gubbarna en eloge för de var glada och skojfriska trots att de hade räknat med 1 timmes packning men det tog mer än 5 timmar! Det kan inte heller varit lätt att ha en hysterisk kärring som springer omkring och tjattrar hela tiden.
På söndagseftermiddagen så anlände flyttlasset till det nya huset uppe i Vilhelmina och Micke, min fina lapp, tog emot det och ingenting var trasigt vad vi vet än för vi får ju inte börja packa upp förrän den 3:e när huset blir vårt.
Fortsättning följer....
"Jaha ja vi kör väl fram bilen och ser vad vi får plats med" Mina nerver var redan då utanför min kropp och jag kände att den här dagen blir väldigt lååång. När de hade kört ner bilen och öppnat upp så var det redan möbler och kartonger fyllt till mer än en tredjedel i bilen och det skulle upp till Norrland också. Tony den yngre av gubbarna började ringa till chefen och deras kommunikation hade väl inte riktigt fungerat kan man säga. "Lugna ner dig Lisa jag har ufört mirakel förr" sa Tony med en kraftig göteborsdialekt. De hade kört från västkusten kl 2 på natten direkt upp till mig och var väl inte direkt glada när de insåg att det här blir en tuff match.
Den första timmen sprang jag mest omkring och virrade och munnen gick i ett...till saken hör ju också att hon som flyttar in efter mig har hantverkare som springer runt och fixar badrummet samtidigt och i lördags så sågade de ut för att få dit ett fönster...ett jäkla liv med andra ord. Så när Jessica Mertins och hennes Niklas kom förbi och tog med mig hem till dem på fika så tyckte jag mig se ett lättat uttryck i gubbarnas ögon och Tony sa "det är bra om ni tar med henne för hon behöver lugnas ner". Jag kunde nästan se dem utföra en glädjedans när jag hade lättat därifrån :-)
Efter 2 timmar ringde de ner mig och ville göra en deal...hjälp! vad kunde det vara? De hade några möbler som de ville att jag skulle lämna och som kompensation så skulle de dra av en summa på flyttbetalningen. Vi gjorde en deal och Tony utförde ett mirakel allt annat kom med! Jag vill verkligen ge gubbarna en eloge för de var glada och skojfriska trots att de hade räknat med 1 timmes packning men det tog mer än 5 timmar! Det kan inte heller varit lätt att ha en hysterisk kärring som springer omkring och tjattrar hela tiden.
På söndagseftermiddagen så anlände flyttlasset till det nya huset uppe i Vilhelmina och Micke, min fina lapp, tog emot det och ingenting var trasigt vad vi vet än för vi får ju inte börja packa upp förrän den 3:e när huset blir vårt.
Fortsättning följer....
Snart är det dags för norrlandsäventyret...
Idag har det varit avtackning på jobbet. Och som vanligt kan jag inte hålla tårarna borta.
Många varma kramar blev det och en del fina presenter, b.la mössor, tofflor och vantar. Nu är det snart dags för flytten att gå av stapeln. Lasset går på lördag och jag själv på måndag efter en helg spenderad med mina döttrar och mitt underbara barnbarn Neo.
Här kommer ni att kunna följa mitt äventyr från Stockholm till Vilhelmina.
